mittheart

jag hittade btw en text i min dagbok, som jag skrev för inte så längesen.
jag delar med mig:

Jag står där, precis framför dig. vill säga precis vad jag känner, tycker, tänker, menar. Vet att jag måste förklara för att göra allt bra igen, eller iallafall bättre.
men endå snurrar allt bara runt. alla ord repeterar sig i mitt huvud. men inga ord lämnar min mun.
jag är motsatsen till dig. du bara matar ut meningar. jag vill säga emot, jag vill hålla med. men det går inte. det enda svaret min kropp är villig att ge dig är tårar. floder av tårar. varför gråter jag? du borde gråta, inte jag. men du är så mycket starkare än jag. och säkrare.
du kräver ett svar. ett svar på frågan "varför?". svaret jag ger dig är inte svaret i mina tankar. varför gör min hjärna inte som jag vill?
trots mitt dumma svar vet jag att du aldrig kommer ge upp. du kommer kämpa för att jag ska släppa ut mina tankar, känslor. du kommer kämpa för att jag ska säga det du vill höra. du kommer kämpa förgäves.
jag är inte den jag borde vara. förlåt för att jag har sårat dig värre än man kan.
förlåt för att jag är den jag är.