mittheart

identitetsförvirring. att vakna upp i en kropp man inte känner igen. tänka tankar man aldrig tidigare tänk, känna känslor man aldrig tidigare känt. reagera på sätt som får en att bli rädd för sig själv. vem är jag?
gråta för ingenting. känna sig misslyckad och oönskad, trots att man vet att just jag är en viktig person i en annan människas liv. i många andra människors liv. hur kan tankar och känslor krocka så med verkligheten? varför kan inte allting bara få vara som det är, utan att det krävs tre miljoner tankar för att acceptera det.

det blev en krock idag. mina tankar och känslor krockade med verkligheten. jag vet inte hur det gick till men plötsligt gick jag där ensam på stan, när det jag igentligen skulle göra var att mysa med vännerna i parken. hur kan jag sätta en ensam promenad i staden framför de viktigaste i mitt liv? vad är det som händer med mig? jag vill veta vem jag är och jag vill förbli den personen. jag blir förvirrad av att ha så många jag. jag vill räcka till. jag vill finnas till.

hur kan det vara så att andra i min ålder söker ett annat hjärta, en annan människa att dela sitt liv med, när jag fortfarande är fast i sökandet efter mig själv? borde inte detta stadiet varit avklarat för längesedan?

jag har glömt bort vad meningen med livet är.
jag vill ha tillbaka mig själv.