mittheart

8 jan -08

En resa vi skulle minnas för livet. En resa jag skulle minnas för livet. Men det dröjde inte många timmar förrän du fick mig att ångra att jag åkte.

Men jag erkänner, jag kan inte lämna mitt liv, dra till ett annat land, och tro att allt ska lösa sig. Ingenting löser sig. Här hemma är allt som vanligt igen.

Att inte kunna sova på natten är det värsta. Alla tankar och känslor hinner krocka miljontals gånger under den tid mina ögon sömnlöst stirrar ut i mörkret.

Ena minuten hatar jag dig. Jag hatar att du gör så här mot mig. Jag hatar att jag är så svag. Men nästa minut är jag helt övertygad om att jag förtjänar det. Vem ger mig rätten att tro att jag är viktig här i världen? Jag är här för att ta skit. Jag är här för att leva i skiten.

Så, vad är det egentligen jag menar med skit? Helt allvarligt så vet jag inte, jag kan inte sätta ord på det. Det är så abstrakt.

Men ibland tycker jag det är skönt att lyssna på dig. Det räcker att du kläcker ur dig två ord, och mina tårar strömmar ner för kinderna. Oftast ser du inte att jag gråter. Om du hade gjort det, hade du fortsatt mala på då, eller hade du lättat på orden?

Det är så skönt att gråta. Egentligen älskar jag att gråta. Kalla mig patetisk, men så är det.

Men just nu har jag fått nog. På två dagar har vi ägnat varandra max fem meningar. Jag vet att det inte endast är ditt fel, jag har en stor del i det hela jag också. Men denna tystnaden tar knäcken på mig.

Ännu jobbigare är det att jag inte kan prata med någon om det. Ingen tar mig seriöst. Ingen lyssnar. På den fronten är jag väldigt känslig. Det räcker med att min bästa vän säger att hon inte har tid att prata just nu men att vi kan höras om en timme. Bara det räcker för att jag ska känna mig ensam och övergiven. Jag behöver stöd hela tiden, närsomhelst.

Det är nog delvis därför jag mår så dåligt. Jag har så mycket jag behöver berätta för någon. Samtidigt kan jag inte berätta för att det är för personligt. För pinsamt.

Feber och förkyld. Imorgon ska jag träna så länge jag bara kan. Jag vill spendera så lite tid som möjligt hemma. Jag orkar inte.


sjukt att det är så länge sen, men ändå känns så nära. mycket har förändrats men ändå så lite.
-vänner kommer och går, bara de äkta består.